Svensk ordbok 2009, webbversion
[sab`-el.sab´-]
substantiv ~en ~er
sabbat·en●veckodag som inom judendomen räknas som vilodag
relig.tid.sabbatsfridsabbatsrofira sabbathelga sabbatenunder sabbaten fick inget arbete utföras○ngn gång äv. om söndagen som kristen vilodag○äv. bildligt om ledighet i allmänheti sammansättn.
sabbatstermin(under) sabbatensedan 1526ur hebr. shabbat ’vila; ro; sabbat’