Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
röntg·ar●undersöka genom att belysa med genomträngande strålning
för registrering av inre (osynliga) delar av ngt, särsk. människokropp, för diagnos
med.röntga bröstetläkaren ansåg att hon borde röntgas○äv. med konstruktionsväxlinglåta röntgenundersöka
han ska röntga lungorna i morgon○äv. i fråga om genomlysning av föremålhan lät röntga kölbultarna innan han köpte den gamla båtenröntga ngn/ngtsedan 1913till röntgen
Subst.:vbid1-304572röntgande,
vbid2-304572röntgning;
röntgen