Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
röd|glödg·ar●vanligen perf. part.
värma upp (metallstycke) till glödande rött tillstånd
psykol.tekn.ett rödglödgat märkjärnen rödglödgad kamin○äv. bildligt för att ange ilska, radikal hetta e.d.hans rödglödgade hat mot myndigheternarödglödga ngtsedan 1813Subst.:vbid1-304099rödglödgande,
vbid2-304099rödglödgning