Svensk ordbok 2009, webbversion
rå`na
verb ~de ~t
rån·ar●utföra rån mot
samh.seserån 1
råna en bankmannen hittades rånad och svårt skadad i ett dikeråna ngn/ngt (på ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. räna, senare rana, bildat i anslutning till ran, se rån
Subst.:vbid1-302726rånande;
rån