Svensk ordbok 2009, webbversion

rå`na verb ~de ~t rån·ar●ut­föra rån mot samh.seserån 1 råna en bankmannen hittades rånad och svårt skadad i ett dikeråna ngn/ngt (på ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. räna, senare rana, bildat i an­slutning till ran, se rån Subst.:vbid1-302726rånande; rån