Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
rån·et1stöld som utförs under hot om våld
jur.samh.rånförsökrånmordbankrångrovt rånhan är efterlyst för väpnat rånrån (av/mot ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ran; gemens. germ. ord av ovisst urspr.
2typ av sprött kex
ofta med rutmönster
kokk.rånjärn○spec. om glasstrut av rånvill du ha rån eller strut?sedan ca 1635se gorå