Svensk ordbok 2009, webbversion

rån substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en rån·et1stöld som ut­förs under hot om våld jur.samh.rånförsökrånmordbankrångrovt rånhan är efter­lyst för väpnat rånrån (av/mot ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ran; gemens. germ. ord av o­visst urspr. 2typ av sprött kex ofta med rut­mönster kokk.rånjärn○spec. om glasstrut av rånvill du ha rån eller strut?sedan ca 1635se gorå