Svensk ordbok 2009, webbversion

rå`kurr substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en rå|­kurr·et●brutalt slags­mål vanligen med åt­skilliga slags­kämpar in­blandade vard.komm.matchen ur­artade till rena råkurretråkurr (mellan ngra), råkurr (med ngn)sedan 1931till 1rå och 2kurr