Svensk ordbok 2009, webbversion
rå`kurr
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
rå|kurr·et●brutalt slagsmål
vanligen med åtskilliga slagskämpar inblandade
vard.komm.matchen urartade till rena råkurretråkurr (mellan ngra), råkurr (med ngn)sedan 1931till 1rå och 2kurr