Svensk ordbok 2009, webbversion
rå`dlägga
verb rådlade rådlagt, pres. rådlägger
råd|lägg·er●rådgöra
mindre brukl.komm.rådlägga med ngn (om ngt/SATS), ngra rådlägger (om ngt/SATS)sedan 1657jfr fornsv. radhläggia ’besluta, överenskomma’
Subst.:vbid1-302443rådläggande,
vbid2-302443rådläggning