Svensk ordbok 2009, webbversion

rå`dlägga verb rådlade rådlagt, pres. rådlägger råd|­lägg·er●råd­göra mindre brukl.komm.rådlägga med ngn (om ngt/SATS), ngra rådlägger (om ngt/SATS)sedan 1657jfr fornsv. radhläggia ’besluta, överens­komma’ Subst.:vbid1-302443rådläggande, vbid2-302443rådläggning