Svensk ordbok 2009, webbversion

rå`dgivare substantiv ~n äv. vard. rådgivarn, plur. ~, best. plur. rådgivarna råd|­giv·ar·en●person som ger råd i visst samman­hang komm.samh.yrk.familjerådgivareyrkesrådgivareen juridisk rådgivareen politisk rådgivaredåliga rådgivarepresidentens militäre rådgivarerådgivare (till/åt ngn)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. raþgivare Vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare kan jag icke annat än beklaga Erik XIV.Felkonstruerad mening som tillskrivits ngn anonym uppsatsskrivande gymnasist, trol. i slutet av 1800-talet; det klassiska exemplet på brott mot den s.k. subjektsregeln