Svensk ordbok 2009, webbversion

rätt`sstat substantiv ~en ~er rätts|­stat·en●samhälls­form där statsorganen an­ses skyldiga att själva följa de gällande reglerna och där garantier finns mot miss­bruk av stats­makten så att med­borgarna åt­njuter rätts­säkerhet jur.samh.en väster­ländsk rättsstatTysk­land upp­hörde att vara en rättsstat 1933sedan 1835jfr ty. Rechtsstaat med samma betydelse