Svensk ordbok 2009, webbversion

rätt`ika substantiv ~n rättikor rätt·ik·an●en kors­blommig köks­växt med stor (ofta svart) ätlig stam­knöl som liknar en rova och äts rå som grön­sak bot.kokk.JFRcohyponymrädisa ○äv. om när­besläktade arter el. varianteroljerättikasedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. rätikia; trol. av lågty. redik med samma betydelse; urspr. av lat. ra´dix ’rot’; jfr rädisa