Svensk ordbok 2009, webbversion

rättfärdiga [rät`-el.-fä´rd-] verb ~de ~t rätt|­färd·ig·ar●försvara och argumentera för ngt om­tvistat el. kritiserat komm.JFRcohyponymurskulda terrorism kan aldrig rättfärdigashan gjorde allt för att rättfärdiga sitt beslut○äv. om handling e.d.ut­göra (moraliskt) berättigande för han hävdade att ända­målet rättfärdigade medlen i det här falleträttfärdiga ngn/ngtsedan 1788Subst.:vbid1-303550rättfärdigande