Svensk ordbok 2009, webbversion
[rät`-el.-fä´rd-]
verb ~de ~t
rätt|färd·ig·ar●försvara och argumentera för
ngt omtvistat el. kritiserat
komm.JFRcohyponymurskulda
terrorism kan aldrig rättfärdigashan gjorde allt för att rättfärdiga sitt beslut○äv. om handling e.d.utgöra (moraliskt) berättigande för
han hävdade att ändamålet rättfärdigade medlen i det här falleträttfärdiga ngn/ngtsedan 1788Subst.:vbid1-303550rättfärdigande