Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. rättarn, plur. ~, best. plur. rättarna
rätt·ar·en●(titel för) arbetande förman vid jordbruk
histor.jur.yrk.sedan 1466Vadstena klosters Jordebokfornsv. rättare ’gårdsfogde; domare; rättare’; till 2rätta