Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
ränn|sten·en●grundare ränna som löper utmed gata vid trottoarkant, avsedd att transportera bort regnvatten eller avlopp
trafik.rännstensbrunnvattnet forsade i rännsteneni rännstenen flöt cigarettfimpar och pappersskräp○äv. bildligt i uttryck för fattigdom, utslagning o.d.rännstensungesonen söp upp hela arvet och familjen fick nästan bokstavligen hämta upp honom ur rännstenensedan 1441Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. rännesten; till 1ränna och sten