Svensk ordbok 2009, webbversion

ränn`sten substantiv ~en ~ar ränn|­sten·en●grundare ränna som löper ut­med gata vid trottoar­kant, av­sedd att transportera bort regn­vatten eller av­lopp trafik.rännstensbrunnvattnet forsade i rännsteneni rännstenen flöt cigarett­fimpar och pappersskräp○äv. bildligt i ut­tryck för fattigdom, ut­slagning o.d.rännstensungesonen söp upp hela arvet och familjen fick nästan bok­stavligen hämta upp honom ur rännstenensedan 1441Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. rännesten; till 1ränna och sten