Svensk ordbok 2009, webbversion
rä
`
kel
substantiv
~n räklar
räkl·ar
●
(lång och) mager pojke eller ung man
ibl. nedsätt.
med.
yrk.
en lång räkel
sedan 1735
sv. dial.
räkel
; av lågty.
rekel
’stor hund; lång yngling; lymmel’; av ovisst urspr.