Svensk ordbok 2009, webbversion

1räff`la substantiv ~n räfflor räffl·an●vanligen plur. en­dera av flera parallella fåror geol.mil.glacialräfflahan drog räfflor i duken med gaffeln○spec. om så­dan fåra i ett eld­rörs lopp, med upp­gift att ge projektilerna rotationräffelvinkellik­formiga eller till­tagande räfflorsedan 1640av lågty. riffel ’fåra’; besl. med riva
2räff`la verb ~de ~t räffl·ar●vanligen perf. part. förse med räfflor mil.räfflat sammets­tygen räfflad kolonnvattnets yta räfflades svagt av vindenvikens räfflade sand­botten○spec. med avs. på vapenhögerräffladvänsterräffladräffla ngtsedan 1564av lågty. riffeln med samma betydelse; jfr 1räffla Subst.:vbid1-303050räfflande, vbid2-303050räffling