Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n räfflor
räffl·an●vanligen plur.
endera av flera parallella fåror
geol.mil.glacialräfflahan drog räfflor i duken med gaffeln○spec. om sådan fåra i ett eldrörs lopp, med uppgift att ge projektilerna rotationräffelvinkellikformiga eller tilltagande räfflorsedan 1640av lågty. riffel ’fåra’; besl. med riva
verb ~de ~t
räffl·ar●vanligen perf. part.
förse med räfflor
mil.räfflat sammetstygen räfflad kolonnvattnets yta räfflades svagt av vindenvikens räfflade sandbotten○spec. med avs. på vapenhögerräffladvänsterräffladräffla ngtsedan 1564av lågty. riffeln med samma betydelse; jfr 1räffla
Subst.:vbid1-303050räfflande,
vbid2-303050räffling