Svensk ordbok 2009, webbversion

rynk`ig adjektiv ~t rynk·ig●som har många rynkor om hy e.d. admin.anat.textil.hans hy var rynkig av sol och ålderäpplena hade blivit all­deles rynkiga under vinter­förvaringen○äv. om personsom har (ansikts)hy täckt av rynkor en rynkig gammal gummasedan 1400-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. rynkiogher