Svensk ordbok 2009, webbversion
rym
`
ling
substantiv
~en ~ar
rym·ling·en
●
person (eller djur) som har rymt
ur fångenskap e.d.
samh.
yrk.
jaga rymlingarna
fånga in rymlingarna
de två rymlingarna påträffades i skogen i förvirrat tillstånd
sedan 1716