Svensk ordbok 2009, webbversion

ryk`ta verb ~de ~t rykt·ar●borsta bort stövet ur pälsen på häst, med hjälp av rykt­borste zool.ut­fodra och rykta hästarna○ibl. äv.vårda sig om, sköta ngt åld.rykta sitt värvrykta sitt kallrykta ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. rökta Subst.:vbid1-302001ryktande, vbid2-302001ryktning; rykt