Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
rykt·en●det att rykta
zool.hästens hårrem glänste som siden efter rykten○ibl. äv. bildligtvård
särsk. av ngt abstrakt
ngt åld.språkryktsvenska språkets rykt och ansrykt (av ngt)sedan förra hälften av 1300-talet (i sammansättn.)Södermanna-Lagenfornsv. rykt, rökt ’omsorg; vård’; till rykta; jfr isl. rø’’kja ’vårda, ha omsorg om’