Svensk ordbok 2009, webbversion

rygg`fena substantiv ~n ryggfenor rygg|­fen·an●fena på övre kanten av ryggen på fisk el. annat (vatten)djur zool.en abborre med ut­spänd ryggfenasedan 1740Oktoberhavet blänker kallt med sin ryggfena av hägringar.Tomas Tranströmer, ur Vädertavla (i 17 dikter, 1954)