Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. ryggdunkarn, plur. ~, best. plur. ryggdunkarna
rygg|dunk·ar·en●person som dunkar folk i ryggen
för att vara vänlig el. uppmuntrande el. bli populär e.d.; ofta mer el. mindre bildligt
vard.psykol.yrk.förbundets nye ordförande är ingen ryggdunkare och många har svårt för hans avmätta sättsedan 1976