Svensk ordbok 2009, webbversion

rygg`dunkare substantiv ~n äv. vard. ryggdunkarn, plur. ~, best. plur. ryggdunkarna rygg|­dunk·ar·en●person som dunkar folk i ryggen för att vara vänlig el. upp­muntrande el. bli populär e.d.; ofta mer el. mindre bildligt vard.psykol.yrk.förbundets nye ord­förande är ingen ryggdunkare och många har svårt för hans av­mätta sättsedan 1976