Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ruttn·ar●angripas av förruttnelse eller röta
Nollfrukten höll på att ruttnaträgolvet i stugan har börjat ruttna○äv. betr. annan förstörelseprocess, som överdrifttänderna hade börjat ruttna på honom○äv. bildligthon ville inte sitta och ruttna i en landsortshålaruttnasedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. rutna
Subst.:vbid1-301811ruttnande