Svensk ordbok 2009, webbversion

rus`tmästare substantiv ~n äv. vard. rustmästarn, plur. ~, best. plur. rustmästarna rust|­mäst·ar·en●(titel för) person med högsta underbefälsgraden i armén eller flyg­vapnet mellan 1957 och 1972 histor.mil.yrk.sedan 1621 (om under­officer)