Svensk ordbok 2009, webbversion
rus`tmästare
substantiv ~n äv. vard. rustmästarn, plur. ~, best. plur. rustmästarna
rust|mäst·ar·en●(titel för) person med högsta underbefälsgraden i armén eller flygvapnet
mellan 1957 och 1972
histor.mil.yrk.sedan 1621 (om underofficer)