Svensk ordbok 2009, webbversion
rusch
`
a
verb
~de ~t
●
ibl. med partikel, t.ex.
fram
förflytta sig snabbt över kortare sträcka
han ruschade fram på högerkanten och slog ett farligt inlägg
ruscha (fram)
sedan 1937
Subst.:
vbid1-889317
ruschande
;
rusch