Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
rus·et1tillstånd med påverkan på omdöme och reaktionsförmåga till följd av alkohol- eller drogkonsumtion
fysiol.bakrusnarkotikarusfå sig ett russova ruset av sighan begick mordet under rusets inflytandesedan 1520-taletNya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikornatill rusa
2tillstånd av stark känslomässig upprymdhet
psykol.frihetsruskänsloruskärleksrussegerrussinnesrushan gick omkring i ett rus av lyckaden fysiska kärlekens rus(i) ett rus (av ngt)sedan ca 1780Rus går omhär, han manar och trugar, han hörter och yrker, intill dess att striden är all. Av de modige kämpar raglar här en, en stapplar, en stupar, och falla de hopvis.Georg Stiernhielm, Herkules (ca 1650)