Svensk ordbok 2009, webbversion

1run`dsticka substantiv ~n rundstickor rund|­stick·an●stickredskap som består av två stickor som är samman­kopplade med var­andra genom ett böjligt mellan­parti av kraftig plasttråd Nollsedan 1951
2run`dsticka verb ~de ~t rund|­stick·ar●sticka (plagg) med rund­sticka vilket inne­bär att plagget stickas i ett rör­formigt stycke handarb.en rundstickad islands­tröjarundsticka (ngt)sedan 1873Subst.:vbid1-301425rundstickande, vbid2-301425rundstickning