Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n rundstickor
rund|stick·an●stickredskap som består av två stickor som är sammankopplade med varandra genom ett böjligt mellanparti av kraftig plasttråd
Nollsedan 1951
verb ~de ~t
rund|stick·ar●sticka (plagg) med rundsticka
vilket innebär att plagget stickas i ett rörformigt stycke
handarb.en rundstickad islandströjarundsticka (ngt)sedan 1873Subst.:vbid1-301425rundstickande,
vbid2-301425rundstickning