Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
rund·nings|märk·et●märke som ska rundas
t.ex. vid kappsegling
sjö.sport.sese2runda 2
båten bärgade spinnakern precis vid rundningsmärket○äv. om person, särsk. om försvarsspelare (i fotboll m.m.) som är lätt att ta sig förbivard.backarna blev rena rundningsmärkena för hemmalagets kvicka anfallareett rundningsmärke (för ngn)sedan 1916