Svensk ordbok 2009, webbversion

run`dningsmärke substantiv ~t ~n rund·nings|­märk·et●märke som ska rundas t.ex. vid kapp­segling sjö.sport.sese2runda 2 båten bärgade spinnakern precis vid rundningsmärket○äv. om person, särsk. om försvars­spelare (i fot­boll m.m.) som är lätt att ta sig förbivard.backarna blev rena rundningsmärkena för hemma­lagets kvicka an­fallareett rundningsmärke (för ngn)sedan 1916