Svensk ordbok 2009, webbversion

run`dgång substantiv ~en rund|­gång·en●förlopp som inne­bär att ngn eller ngt rör sig i en sluten krets eller cirkel ekon.allt fler människor hamnar i rundgång mellan o­lika hand­läggare○spec. ekon.kritikerna talade om rundgången i det svenska skatte- och bidrags­systemet○spec. äv. om före­teelsen att en elektriskt förstärkt ton går i krets­gång mellan ljud­källa och mikrofondet tjutande ljudet berodde på rundgångrundgång (av ngt) (mellan ngra)sedan 1808