Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
rund|gång·en●förlopp som innebär att ngn eller ngt rör sig i en sluten krets eller cirkel
ekon.allt fler människor hamnar i rundgång mellan olika handläggare○spec. ekon.kritikerna talade om rundgången i det svenska skatte- och bidragssystemet○spec. äv. om företeelsen att en elektriskt förstärkt ton går i kretsgång mellan ljudkälla och mikrofondet tjutande ljudet berodde på rundgångrundgång (av ngt) (mellan ngra)sedan 1808