Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
rum`stidrum`stid
substantiv ~en
rum(s)|tid·en●(enhet av) rum och tid fattade som en storhet med fyra dimensioner
dvs. tre riktningar i rummet samt tiden; ett enl. Einstein nödvändigt begrepp för att kunna förklara vissa fenomen, orsakade av tyngdkraften
fys. m.m.fys.gravitationen ses som ett resultat av att rumtiden kröks genom närvaron av materiavid t.ex. supernovaexplosioner uppstår gravitationsvågor i rumtiden, som fortplantas i världsalltetsedan 1925