Svensk ordbok 2009, webbversion

rum`tid äv. rum`stidrum`stid substantiv ~en rum(s)|­tid·en●(enhet av) rum och tid fattade som en storhet med fyra dimensioner dvs. tre riktningar i rummet samt tiden; ett enl. Einstein nöd­vändigt begrepp för att kunna förklara vissa fenomen, orsakade av tyngd­kraften fys. m.m.fys.gravitationen ses som ett resultat av att rumtiden kröks genom när­varon av materiavid t.ex. supernovaexplosioner upp­står gravitations­vågor i rumtiden, som fort­plantas i världs­alltetsedan 1925