Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
rumst·er·ar1vara i livlig (och störande) verksamhet
på viss plats
NollJFRcohyponymhusera
i barnkammaren rumsterade småflickorna○ibl. försvagat, med tonvikt på själva lokaliseringenskämts.de lokaler där forskningsgruppen rumsterarrumstera ngnstanssedan ca 1635av da. rumstere, lågty. rumsteeren med samma betydelse; ev. urspr. samma ord som arrestera
2ibl. med partikelnom
böka omkring
genom att använda händerna el. hela kroppen
Nollhan rumsterade i soptunnornahon rumsterade om i sin resväskarumstera (om) (ngnstans)sedan 1903Subst.:vbid1-301227rumsterande,
vbid2-301227rumstering