Svensk ordbok 2009, webbversion

rumste´ra verb ~de ~t rumst·er·ar1vara i livlig (och störande) verksamhet på viss plats NollJFRcohyponymhusera i barn­kammaren rumsterade små­flickorna○ibl. försvagat, med ton­vikt på själva lokaliseringenskämts.de lokaler där forsknings­gruppen rumsterarrumstera ngnstanssedan ca 1635av da. rumstere, lågty. rumsteeren med samma betydelse; ev. urspr. samma ord som arrestera 2ibl. med partikelnom böka om­kring genom att an­vända händerna el. hela kroppen Nollhan rumsterade i sop­tunnornahon rumsterade om i sin res­väskarumstera (om) (ngnstans)sedan 1903Subst.:vbid1-301227rumsterande, vbid2-301227rumstering