Svensk ordbok 2009, webbversion

ruine´ra verb ~de ~t ru·in·er·ar●göra ut­fattig ekon.affären ruinerade honomfamiljen blev ruinerad och van­ärad○äv. all­männarefördärva det hårda arbetet i skogen ruinerade hans hälsaruinera ngn/ngtsedan 1622Subst.:vbid1-300974ruinerande, vbid2-300974ruinering