Svensk ordbok 2009, webbversion
ruine´ra
verb ~de ~t
ru·in·er·ar●göra utfattig
ekon.affären ruinerade honomfamiljen blev ruinerad och vanärad○äv. allmännarefördärva
det hårda arbetet i skogen ruinerade hans hälsaruinera ngn/ngtsedan 1622Subst.:vbid1-300974ruinerande,
vbid2-300974ruinering