Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
ruff·ig1nersliten och otrivsam
om lokal, byggnad e.d.
admin.allmän värderingJFRcohyponymsjaskigcohyponymruskig 1
klubben fick hålla till i en ruffig källarlokalsedan 1884trol. till sv. dial. ruff ’trumpen, ohyfsad person’; till lågty. ruffen ’arbeta hastigt och slarvigt’
2hård och ojust
om (spelare i) lagbollspel, t.ex. fotboll
admin.sport.en ruffig matchruffig (mot ngn)sedan 1924till 2ruff