Svensk ordbok 2009, webbversion

rudimen´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en rudi·ment·et●o­utvecklat eller tillbaka­bildat kroppsligt organ anat.med.utstr.zool.hos människan är blind­tarmens mask­formiga bi­hang ett rudiment○äv. bildligt om ngt som bara är på­börjat och än­nu o­utvecklatJFRcohyponymansats 1 den lilla gruppen var rudimentet till det som senare skulle ut­vecklas till ett forsknings­centrumett rudiment (av/till ngt)sedan 1806av lat. rudimen´tum ’läro­spån; första försök’, till rud´is ’rå; o­bearbetad’; jfr rudis