Svensk ordbok 2009, webbversion

rudera`tväxt substantiv ~en ~er rud·er·at|­växt·en●växt som före­kommer (som o­gräs) på kväve­rik, röjd mark särsk. där av­fall lämnas, t.ex. på sop­tippar, kajer el. ban­gårdar bot.mållor, grå­bo, nässlor och an­dra ruderatväxtersedan 1824till lat. rudera´tus ’sandig’, till ru´dus ’grus’