Svensk ordbok 2009, webbversion
rudera`tväxt
substantiv ~en ~er
rud·er·at|växt·en●växt som förekommer (som ogräs) på kväverik, röjd mark
särsk. där avfall lämnas, t.ex. på soptippar, kajer el. bangårdar
bot.mållor, gråbo, nässlor och andra ruderatväxtersedan 1824till lat. rudera´tus ’sandig’, till ru´dus ’grus’