Svensk ordbok 2009, webbversion

roué [roe´] substantiv ~n ~er roué·er●(äldre) man som ägnar sig åt o­sunt och ned­brytande nöjes­liv ngt åld.psykol.yrk.en gammal ut­levad rouéen roué som gjorde av med alla sina pengar vid spel­bordensedan 1825av fra. roué med samma betydelse, eg. ’mogen för galgen’, till rouer ’av­rätta med stegel och hjul’; besl. med rotera