Svensk ordbok 2009, webbversion
roughing
[raf´-]
substantiv,
ingen böjning, n-genus
rough·ing●slagsmål mellan spelare under ishockeymatch
sport.NN utvisades för roughingsedan 1986av eng. roughing med samma betydelse, till rough ’rå; hårdhänt’; jfr 2ruff, ruffa 2