Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
ruff·en●överbyggt utrymme i mindre segelbåt eller motorbåt
sjö.JFRcohyponymkajuta
ruffluckai ruffen fanns fyra kojplatser○äv. om konstruktion som skjuter upp över däckbåten såg lite klumpig ut med sin höga ruffsedan 1730av lågty. ruf, nederl. roef ’skyddstak; ruff’; samma ord som eng. roof ’tak’
substantiv ~et
ruff·et●hårt och regelvidrigt spel
i lagbollsport, t.ex. fotboll
sport.frispark för ruffsedan 1919till eng. rough (game) med samma betydelse, till rough ’rå; skrovlig; hårdhänt’; besl. med 1rya
[ruf´]
äv.
roughrough
[raf´ el. ruf´]
substantiv ~en ~ar
ruff·en, rough·en●oklippt del av golfbana
sport.sedan 1898av eng. rough med samma betydelse, till rough ’ojämn’