Svensk ordbok 2009, webbversion

1ruff substantiv ~en ~ar ruff·en●över­byggt ut­rymme i mindre segel­båt eller motor­båt sjö.JFRcohyponymkajuta ruffluckai ruffen fanns fyra koj­platser○äv. om konstruktion som skjuter upp över däckbåten såg lite klumpig ut med sin höga ruffsedan 1730av lågty. ruf, nederl. roef ’skyddstak; ruff’; samma ord som eng. roof ’tak’
2ruff substantiv ~et ruff·et●hårt och regel­vidrigt spel i lagbollsport, t.ex. fot­boll sport.fri­spark för ruffsedan 1919till eng. rough (game) med samma betydelse, till rough ’rå; skrovlig; hård­hänt’; besl. med 1rya
3ruff [ruf´] äv. roughrough [raf´ el. ruf´] substantiv ~en ~ar ruff·en, rough·en●o­klippt del av golf­bana sport.sedan 1898av eng. rough med samma betydelse, till rough ’o­jämn’