Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n rotar
rot·en1mindre förvaltningsenhet för skola, fattigvård och försvar
histor.admin.mil.samh.fattigroteskolrote○spec.militär rekryteringsenhet
omfattande ett antal hemman som tillsammans underhöll en soldat el. en båtsman
histor.JFRcohyponymindelningsverk
rotebonderotehållaresedan 1452Arboga stads tänkebokfornsv. rote ’skara; avdelning av krigare; distrikt’; ur medeltidslat. rutt´a, rup´ta ’truppavdelning’, till lat. rup´tus ’uppröjd’; jfr rutt, ryttare
2uppställnings- eller stridsenhet som omfattar två man bakom varandra, den ene i främre och den andre i bakre led
inom armén, i flygvapnet, vid gymnastikövning m.m.
admin.mil.rotechefsedan 1430–50Fem Mose böcker