Svensk ordbok 2009, webbversion

ro`te substantiv ~n rotar rot·en1mindre förvaltnings­enhet för skola, fattig­vård och försvar histor.admin.mil.samh.fattigroteskolrote○spec.militär rekryteringsenhet om­fattande ett an­tal hemman som till­sammans under­höll en soldat el. en båts­man histor.JFRcohyponymindelningsverk rotebonderotehållaresedan 1452Arboga stads tänkebokfornsv. rote ’skara; av­delning av krigare; distrikt’; ur medeltidslat. rutt´a, rup´ta ’truppavdelning’, till lat. rup´tus ’upp­röjd’; jfr rutt, ryttare 2uppställnings- eller strids­enhet som om­fattar två man bak­om var­andra, den ene i främre och den andre i bakre led in­om armén, i flyg­vapnet, vid gymnastik­övning m.m. admin.mil.rotechefsedan 1430–50Fem Mose böcker