Svensk ordbok 2009, webbversion
[rås`-]
verb ~de ~t
rossl·ar●ge ifrån sig dovt harklande ljud
som tyder på sjukdom i luftvägarna
komm.han hostade och rosslade som om han inte fick luft○äv. i opers. konstruktiondet rosslade i halsenrosslasedan 1695sv. dial. rossla; av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-300363rosslande,
rossling;
vbid3-300363rossel