Svensk ordbok 2009, webbversion

rossla [rås`-] verb ~de ~t rossl·ar●ge i­från sig dovt harklande ljud som tyder på sjukdom i luft­vägarna komm.han hostade och rosslade som om han inte fick luft○äv. i opers. konstruktiondet rosslade i halsenrosslasedan 1695sv. dial. rossla; av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-300363rosslande, rossling; vbid3-300363rossel