Svensk ordbok 2009, webbversion

rosmarin [ro`s-el.-i´n] substantiv ~en ~er ros|­mar·in·en●en krans­blommig buske med ljusvioletta blommor och barrlika, grå­gröna blad som an­vänds som krydda bot.kokk.○äv. om kryddanen gryta kryddad med rosmarin och vit­löksedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. ros­marin; av lat. ro´s mari´nus med samma betydelse, till ro´s ’dagg’ och 1marin (växten finns vid Medelhavets kuster)