Svensk ordbok 2009, webbversion
[ro`s-el.-i´n]
substantiv ~en ~er
ros|mar·in·en●en kransblommig buske med ljusvioletta blommor och barrlika, grågröna blad
som används som krydda
bot.kokk.○äv. om kryddanen gryta kryddad med rosmarin och vitlöksedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. rosmarin; av lat. ro´s mari´nus med samma betydelse, till ro´s ’dagg’ och 1marin (växten finns vid Medelhavets kuster)