Svensk ordbok 2009, webbversion
[rån´-]
substantiv ~t ~n
rondo·na●musikalisk form där ett återkommande huvudtema varvas med livliga mellanpartier
musikfinalsatsen i pianosonaten är ett rondosedan 1802av ita. rondo, fra. rondeau med samma betydelse, urspr. ’dansvisa med speciell refräng och rimflätning’; till 1rund