Svensk ordbok 2009, webbversion

rondo [rån´-] substantiv ~t ~n rondo·na●musikalisk form där ett åter­kommande huvud­tema varvas med livliga mellan­partier musikfinal­satsen i piano­sonaten är ett rondosedan 1802av ita. rondo, fra. rondeau med samma betydelse, urspr. ’dans­visa med speciell refräng och rim­flätning’; till 1rund