Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. romarn, plur. ~, best. plur. romarna
rom·ar·en●ofta plur.
(manlig) medborgare i det gamla romerska riket
särsk. om person i framträdande ställning
land.yrk.romarriketgreker och romarede gamla romarna var skickliga ingenjörer○i plur. ofta om medborgare i det gamla romerska riket oavsett kön○äv. om (manlig) invånare i det nutida Italiens huvudstadsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. romare; till Rom, namn på romarrikets (senare Italiens) huvudstad