Svensk ordbok 2009, webbversion

1rocka [råk`a] verb ~de ~t rock·ar●dansa till rock­musik dans.○äv.fram­föra rock­musik bandet rockade loss på Hovetrockarocka fettsefet 2 sedan 1956Subst.:vbid1-299704rockande
2rocka [råk`a] substantiv ~n rockor rock·an●typ av större, tämligen platt brosk­fisk med lång, smal stjärt samt ofta vit under­sida och kamouflage­färgad rygg­sida zool.darrockadjävulsrockaknaggrockaslätrockasedan 1460–61Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebokfornsv. rokkor (plur.); av lågty. roche med samma betydelse; trol. besl. med ty. rauh, eng. rough ’skrovlig’; besl. med 1rya