Svensk ordbok 2009, webbversion
[råk`a]
verb ~de ~t
rock·ar●dansa till rockmusik
dans.○äv.framföra rockmusik
bandet rockade loss på Hovetrockarocka fettsefet 2
sedan 1956Subst.:vbid1-299704rockande
[råk`a]
substantiv ~n rockor
rock·an●typ av större, tämligen platt broskfisk med lång, smal stjärt
samt ofta vit undersida och kamouflagefärgad ryggsida
zool.darrockadjävulsrockaknaggrockaslätrockasedan 1460–61Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebokfornsv. rokkor (plur.); av lågty. roche med samma betydelse; trol. besl. med ty. rauh, eng. rough ’skrovlig’; besl. med 1rya