Svensk ordbok 2009, webbversion
rocaille
[råkaj´]
substantiv ~n [-aj´en] ~r [-aj´er]
roc·aill·en●ett s-svängt ornament som är typiskt för rokokon
konstvet.○urspr. om en konstgjord klippformation med sådana former i barockens trädgårdar, fontäner m.m.sedan 1837av fra. rocaille med samma betydelse, till roc ’(en) klippa’