Svensk ordbok 2009, webbversion
roadie
[
rå
o
´
di
]
substantiv
~n ~s
roadien
●
person som sätter upp och tar ner flyttbar scen
särsk. i rock- el. jazzsammanhang
vard.
musik
yrk.
sedan trol. ca 1980
av eng.
roadie
med samma betydelse, till
road
’väg’