Svensk ordbok 2009, webbversion

1riss`la substantiv ~n risslor rissl·an●typ av båtliknande släde anv. i Norr­land mest histor.trafik.häst och risslasedan 1892av fi. resla med samma betydelse; av ry. kresla ’släd­korg’
2riss`la verb ~de ~t rissl·ar1sikta med rissel jordbr.rissla ngtsedan 1643sv. dial. rissla ’sålla’; trol. av ljud­härmande urspr. och samma ord som 2rissla 2; jfr 1rissel 2prassla lätt Nollrisslande regnfläkten fick bladen att risslarisslasedan 1814trol. av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-299412risslande, vbid2-299412rissling; 2rissel (till 2)