Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n risslor
rissl·an●typ av båtliknande släde
anv. i Norrland
mest histor.trafik.häst och risslasedan 1892av fi. resla med samma betydelse; av ry. kresla ’slädkorg’
verb ~de ~t
rissl·ar1sikta med rissel
jordbr.rissla ngtsedan 1643sv. dial. rissla ’sålla’; trol. av ljudhärmande urspr. och samma ord som 2rissla 2; jfr 1rissel
2prassla lätt
Nollrisslande regnfläkten fick bladen att risslarisslasedan 1814trol. av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-299412risslande,
vbid2-299412rissling;
2rissel (till 2)