Svensk ordbok 2009, webbversion
ri
`
sbastu
substantiv
~n ~r
ris|ba·stun
●
omgång stryk
ibl. med ris e.d.
mest histor.
komm.
farfar kunde få en ordentlig risbastu om han inte lydde sina föräldrar
sedan 1643
till
ris 1
och
bastu