Svensk ordbok 2009, webbversion

ri`pa substantiv ~n ripor rip·an●typ av duvstort skogs­höns som har tårna täckta av tjocka, dunliknande fjädrar och lever i nordliga om­råden zool.dalripafjällripa○äv. om mot­svarande mat­rättett grill­spett på ripasedan 1616sv. dial. rypa, ripa; grundbet. ’spräcklig fågel’; jfr rapphöna