Svensk ordbok 2009, webbversion
ri`pa
substantiv ~n ripor
rip·an●typ av duvstort skogshöns som har tårna täckta av tjocka, dunliknande fjädrar
och lever i nordliga områden
zool.dalripafjällripa○äv. om motsvarande maträttett grillspett på ripasedan 1616sv. dial. rypa, ripa; grundbet. ’spräcklig fågel’; jfr rapphöna