Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ringmärkte ringmärkt, pres. ringmärker
ring|märk·er●märka (fågel) genom att sätta en lätt metallring runt ena benet
med ett nummer och en adress, för kartläggning av en arts utbredning, flygvägar etc.
zool.ringmärka ngtsedan 1910Subst.:vbid1-299176ringmärkande,
vbid2-299176ringmärkning