Svensk ordbok 2009, webbversion

ring`märka verb ringmärkte ringmärkt, pres. ringmärker ring|­märk·er●märka (fågel) genom att sätta en lätt metallring runt ena benet med ett nummer och en adress, för kart­läggning av en arts ut­bredning, flyg­vägar etc. zool.ringmärka ngtsedan 1910Subst.:vbid1-299176ringmärkande, vbid2-299176ringmärkning