Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ring·lar1förflytta sig med slingrande rörelser
Nollform.ormen ringlade ivägen rökpelare ringlade mot himlenen ringlande bilkaravan○äv. med försvagad innebörd av förflyttningen upptrampad stig ringlade fram genom skogenringla (ngnstans)sedan 1834till ring
2anbringa i slingrande former
vanligen med avs. på tillbehör till maträtt
Nollform.ringla dressingen över salladenringla ngtsedan 1892Subst.:vbid1-299158ringlande